Saga Sigvardsson, Alby, Mörbylånga, har avlidit i en ålder av 65 år.

Vi har nåtts av beskedet att Centerpolitikern och medlemmen Saga Sigvardsson har gått bort. Saga var öländskan som under många år hade flera framträdande positioner för Centerpartiet både på kommunalt och regionalt plan.
Mellan 1977 och 2006 var Saga förtroendevald i Mörbylånga kommun och började sitt engagemang med skolfrågorna. Hon var ledamot av kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. 1998 blev hon kommunstyrelsens ordförande ett uppdrag som hon hade fram till 2006.
Under åren 1985–2002 företrädde Saga Öland i landstinget i Kalmar län, dels i landstingsfullmäktige och i landstingsstyrelsen, dels tillkom uppdrag i utvecklingsutskottet, styrelsen för Capellagården med mera.
Sagas engagemang fanns även för organisationen i centerrörelsen, under mer än tio år var Saga verksam i centerpartidistriktet som ledamot i styrelsen, samt kommunala sektionen och efter det som distriktets revisor. Saga var född och uppvuxen i Stenåsa och drev tillsammans med sin man Carl-Johan lantbruk i Alby, vid sidan av detta undervisade Saga som lärare, framförallt som språklärare på högstadiet.
Saga tillhörde inte de högljudda politikerna utan var lågmäld och eftertänksam i sin politiska gärning. Hon hade alltid en god förankring hos medborgarna och hade alltid ett särskilt öga för behoven på Öland! I landstingsgruppen som Saga var en del av i olika roller i 17 år var hon en mycket uppskattad medlem och bidrog aktivt till gruppens arbete. Saga blev också tilldelad Centerpartiets Guldnål för sitt arbete och engagemang för centerrörelsen.
Vi minns med tacksamhet det arbete som Saga gjorde för medborgarna i Kalmar län och Mörbylånga kommun. Saga lämnar ett varmt och ljust minne efter sig, våra tankar går till Sagas familj.
Ann Petersson
ordförande Centerpartiet i Kalmar län
Christer Jonsson
vice ordförande landstingsstyrelsen
Göran Backrot
kommunfullmäktiges ordförande Mörbylånga

Yun Won-Kil Hovenäs, Kalmar, insomnade stilla den 26 december 2013 efter en längre tids sjukdom.

Yun är född i Sydkorea år 1943 och kom till Sverige 1974 och bosatte sig i Kalmar, gifte sig med Göran och fick två pojkar, Charlie och Björn. Yun var utbildad inom restaurang och storkök och har tidigare drivit en egen restaurang i Korea.
I Kalmar ägnade Yun sin tid åt familjen och sina pojkar, som betydde mycket för henne. Ett stort intresse sidan om sin familj och vänner var blommor. Hennes trädgård stod för det mesta i blom och hon delade gärna med sig av denna blomsterprakt, som ofta bestod av att det hängde en stor sommarbukett på dörren när man kom hem.
Yuns stora intresse utanför hemmet var teater. Att få stå på scen var hennes stora passion i livet. Under många år var Yun medlem i Teater Katastrof i Kalmar, där hon spelade många olika roller.
År 2009 var Yun med och bildade en ny teatergrupp, som fick namnet Teater PYR. Vi var tre kvinnor, som bildade denna teater. Här spelade vi upp Yuns liv, hur det var att komma till ett annat land ensam, ett livsöde som var mycket spännande att få delta i.
Yun var en ovanligt principfast person. Det präglade både i hennes vardagsliv och hennes engagemang som aktör på scenen, där vi teatervänner fick uppleva stor passion.
Det sista året fick för Yun i mycket sin prägel av den livshotande sjukdom som drabbat henne. Med tydlig medvetenhet om allvaret i sjukdomen och med saklig omsorg om sina närmaste och vännerna förberedde hon dem på det oundvikliga.
Yuns vänlighet och ödmjuka inställning till livet är bestående minnen av en mycket kär vän sedan 30 år tillbaka. Vi är många som sörjer och saknar Yun och inte minst familjen och alla vännerna, som ofta fick ta ställning till många livsfrågor, som vi kanske helst ville skjuta ifrån oss.
Yun var aktiv och handlingskraftig och en fantastisk vän. Hennes hjärta som nu slutat slå klappade för familjen, vännerna, men hennes minne kommer jag att bevara väl i mitt hjärta.
Yun blev 70 år och efterlämnar maken Göran, sönerna Charlie och Björn med familjer. Både i familjen och föreningslivet lämnar Yun ett stort tomrum efter sig och jag delar familjens sorg och saknad.
Rose-Marie Arnviken-Litbo
vän och teaterkompis

Vår kollega och vän Hans Tegnander, Stockholm, har i en ålder av 69 år avlidit efter en längre tids sjukdom. Han efterlämnar hustru, barn och barnbarn.

Hans växte upp i Kalmar i en familj med stark koppling till bygg- och fastighetsbranschen. Det kom även att prägla hans yrkesverksamma år då han blev en av landets ledande skattejurister inom just det området.
Hans inledde sin juridiska karriär med tjänstgöring vid domstol och departement. Hans valde dock tidigt att lämna den offentliga sektorn för att verka som rådgivande skattejurist till näringslivet och fastighetsägare. Inledningsvis var han verksam på Deloitte och senare på Ernst & Young. Efter något år i egen verksamhet blev Hans erbjuden att fortsätta sin verksamhet här hos oss på Svalner. Det var en stor glädje för oss att han accepterade vårt erbjudande trots att han uppnått en ålder då många av hans kollegor gått i pension. Hans hade dock inga tankar på att pensionera sig utan fortsatte att arbeta i samma omfattning som tidigare med energi och brinnande intresse. På Svalner blev Hans en starkt bidragande orsak till att företaget under hans verksamhetsår blivit en av landets främsta skatterådgivningsbyråer på bygg- och fastighetsområdet.
Hans hade en mycket trogen kundkrets som följde honom genom åren. Detta berodde såväl på hans höga kompetens som på hans trevliga personlighet och ödmjukhet. Hans var även en mycket uppskattad kollega för många yngre medarbetare på Svalner, till vilka han generöst delade med sig av sina stora kunskaper. Hans älskade verkligen sitt arbete och han tog sig alltid tid att samtala och vägleda sina kollegor.
Hans lämnar ett stort tomrum efter sig, inte bara som värdefull och uppskattad kollega utan även som vän.
För arbetskamraterna
Jan Kleerup och Viktor Sandberg
Svalner

Monique Liethof, Oskarshamn, har avlidit i en ålder av 57 år.

På nyårsdagen fick Monique efter en längre tids sjukdom stilla somna in i närvaro av maken Wim samt barnen Lisanne och Don. Våra tankar går till hennes närmaste men saknaden är stor hos alla som lärt känna Monique och hennes levnadsglada egenskaper.
Familjen Liethof kom från Holland till Oskarshamn 2001. Moniques sångarglädje och musikalitet med förkärlek till jazz-blues-gospel förde henne snart till Döderhults Gospelkör. Så fick jag förmånen att under tio års tid vara Moniques körledare och vän. Vi arbetade också tillsammans inom församlingens ungdomsarbete.
Monique ville med sin ödmjuka framtoning inte sätta sig själv i centrum. Hennes goda humör, positiva livshållning och omsorg om andra gav henne ändå en central plats i både församling och kör. Hon var en mycket uppskattad solist som med sina tolkningar och improvisationer inom gospelmusiken hade förmågan att trollbinda sin publik. Moniques empatiska förmåga var något utöver det vanliga. Hon blev hela gospelkörens ”mamma” vilket betydde mycket för mig som körledare. Detta särskilt under långa och krävande turnéer, som under vår sista gemensamma turné 2010 till Tyskland/Holland med många konserter och slitna sångare. Det var inte främst hennes medicinska utbildning och kompetens som gjorde Monique så lämpad för denna uppgift utan förmågan att se, lyssna och trösta. Denna turné blev också betydelsefull för Monique då vi kom att besöka och sjunga för vänner och släktingar på för henne kända platser i Holland, bland annat i den stad där hennes bror är verksam som präst.
Moniques omsorg om andra var påtaglig in i det sista. Vid mitt sista besök hos henne haglade frågor kring min familj, hälsa och arbete. Hon fick mig nästan att glömma bort hennes egna svåra sjukdom. Det blev en tuff kamp. Först såg det ut som om sjukdomen besegrades och hon fick ett extra betydelsefullt nådeår. När så sjukdomen i höstas tog ny fart blev kampen henne övermäktig. Utöver familj och vänner hade Monique ett stort stöd i sin starka gudstro. Att lägga allt i Guds händer, inte ta något för givet utan ta emot varje dag som en ny gåva, en ny möjlighet. Därför var sånger som Today och Oh happy day viktiga för henne. Dessa kommer att sjungas vid hennes begravning vilket kan uppfattas som något ovanligt men så var också Monique en ovanligt glad och positiv människa. Vi är tacksamma för att vi under några år fick vara Moniques vänner!
Thomas Holmér
kantor i Döderhults församling 1988–2012

Vår kollega och vän Hans Tegnander, Stockholm, har i en ålder av 69 år avlidit efter en längre tids sjukdom. Han efterlämnar hustru, barn och barnbarn.

Hans växte upp i Kalmar i en familj med stark koppling till bygg- och fastighetsbranschen. Det kom även att prägla hans yrkesverksamma år då han blev en av landets ledande skattejurister inom just det området.
Hans inledde sin juridiska karriär med tjänstgöring vid domstol och departement. Hans valde dock tidigt att lämna den offentliga sektorn för att verka som rådgivande skattejurist till näringslivet och fastighetsägare. Inledningsvis var han verksam på Deloitte och senare på Ernst & Young. Efter något år i egen verksamhet blev Hans erbjuden att fortsätta sin verksamhet här hos oss på Svalner. Det var en stor glädje för oss att han accepterade vårt erbjudande trots att han uppnått en ålder då många av hans kollegor gått i pension. Hans hade dock inga tankar på att pensionera sig utan fortsatte att arbeta i samma omfattning som tidigare med energi och brinnande intresse. På Svalner blev Hans en starkt bidragande orsak till att företaget under hans verksamhetsår blivit en av landets främsta skatterådgivningsbyråer på bygg- och fastighetsområdet.
Hans hade en mycket trogen kundkrets som följde honom genom åren. Detta berodde såväl på hans höga kompetens som på hans trevliga personlighet och ödmjukhet. Hans var även en mycket uppskattad kollega för många yngre medarbetare på Svalner, till vilka han generöst delade med sig av sina stora kunskaper. Hans älskade verkligen sitt arbete och han tog sig alltid tid att samtala och vägleda sina kollegor.
Hans lämnar ett stort tomrum efter sig, inte bara som värdefull och uppskattad kollega utan även som vän.
För arbetskamraterna
Jan Kleerup och Viktor Sandberg
Svalner

Det är med sorg i hjärtat vi har mottagit beskedet att vår före detta kanslichef Jorma Talts, Färjestaden har avlidit. Han blev 74 år.

Jorma arbetade i Kalmar kommun under drygt 38 år, från april 1967 fram till oktober 2005 då han gick i pension. Jorma började som extraanställd men blev ordinarie stadssekreterare februari 1969. Denna tjänst hade Jorma till 1980 då han blev tillförordnad kanslichef under två år. Därefter arbetade han som stadssekreterare fram till sommaren 1985 då han blev ordinarie kanslichef.
I befattningen som kanslichef ingick att såväl vara chef för kommunens kanslienhet, som att vara sekreterare under kommunfullmäktiges sammanträden till att Jorma i sin roll som kommunjurist också konsulterades i en mängd olika juridiska frågeställningar.
Vi minns Jorma som en sympatisk, lugn och trygg person som även hade nära till skratt. Jorma var alltid korrekt och samtidigt mycket vänlig mot alla personer han träffade och tog sig alltid tid när någon hade en fråga. Jorma var också mycket noggrann och ansvarsfull i sin tjänsteutövning och såg alltid till kommunens bästa. Jorma var även en oerhört pålitlig person. Hade man ställt en fråga till honom så visste man att man skulle få ett genomarbetat svar.
Våra varma tankar i denna stund går nu också till Jormas familj som han alltid värnade om.
arbetskamraterna och Kalmar kommuns politiker genom
Roger Kaliff
kommunfullmäktiges ordförande

Det är med stor sorg som jag mottog beskedet att min gode vän och arbetskamrat Jorma Talts lämnat oss efter en kortare tids sjukdom.

Efter studentexamen i Kalmar på latinlinjen, juris kandidatexamen i Lund och tingstjänstgöring i Strömstad och Växjö tillträdde Jorma sin tjänst som kanslijurist i Kalmar i april 1967. När jag själv efterträdde honom i mars 1969 övertog Jorma tjänsten som stadssekreterare. Denna tjänst innehade han till 1985 då han utnämndes till kanslichef. Jorma förblev kanslichef till sin pensionering den 1 oktober 2005.
Jorma och jag arbetade tillsammans under mer än 30 år. Jag tänker med glädje – och nu även med saknad – på alla de roliga händelser vi var med om i vårt kommunala arbete. Mycket hann avhandlas samtidigt som vi diskuterade avtalsfrågor, reglementen, formulerade skrivelser, beslutsklämmar eller något dylikt.
Inom en kommun förekommer mycket skiftande frågor. Trots detta var det inte särskilt ofta som tvistefrågor behövde avgöras i domstol. Mycket kunde lösas förhandlingsvägen. Jorma och jag har diskuterat otaliga frågor och emellanåt hände det att jag inte kunde se någon lösning utan gav upp. Dock inte Jorma! Han var envis och kunde efter mycket diskuterande säga att han kunde "grunna" på frågan ytterligare något, ofta med gott resultat.
Även efter Jormas pensionering talade vi så gott som varje vecka med varandra. Vi har nämligen sedan lång tid tillbaka med föga framgång spelat på trav. Vid dessa tillfällen diskuterade vi även mycket annat än hästar. Så sent som veckan före julhelgen talade vi med varandra och då lät allt som vanligt.
Jag är tacksam för alla fina år vi haft tillsammans. Saknaden efter min gode vän är stor. Tankarna går till Jormas hustru Kerstin och barnen med familjer.
Vännen Bertil Stolt

Vår käre far Sven-Erik Gustavsson, Färjestaden, har avlidit i en ålder av 84 år.

Sven-Erik föddes på en gård i Påbonäs, Söderåkra, son till Karl och Emmy Gustavsson. Han var yngst i en syskonskara av åtta syskon. Efter avslutad skolgång började han som praktikant på Mejeriet i Söderåkra och sedan blev det militärtjänstgöring som kock vid Ka 2 i Karlskrona. Fast besluten att bli mejerist gick han som elev på olika mejerier bland annat i Sala, Köping, Burträsk och Skellefteå för att sedan gå på Högalids folkhögskola under två år.
Efter mejeristutbildningen på Alnarp arbetade han som ostmästare på Mönsterås Mejeri.
I Mönsterås sammanförde vännerna Ethel och Arne honom med Aina från Öland, samtycke uppstod. De bildade senare familj snart föddes vi, barnen Kristina och Pär.
Sven-Erik har alltid varit idrottsintresserad, han var bland annat aktiv brottare, paddlade kanot och spelade handboll. Det föll sig naturligt att gå med i ortens MGIF:s herrhandbollslag, samt att bli lagledare och tränare för damlaget. Handbollsektionen beslöt att bli självständiga och bildade Mönsterås Handbollsklubb, MHK 1963 med Sven-Erik som ordförande.
När Mejeriet i Mönsterås hotades av nedläggning blev nästa arbetsplats Findus i Bjuv. Men det kustnära landskapet lockade familjen, så småningom ställdes flyttlasset till Karlshamn och Sven-Erik fick arbete med margarin tillverkning på Karlshamn oljefabrik.
Det blev 27 år i Karlshamn och där var även Sven-Erik politiskt aktiv i Centern, han var bland annat med i kommunfullmäktige, hamnstyrelsen samt även en tid som ordförande för Karlshamns Centeravdelning. Idrottsintresset släppte han inte utan det blev en del korphandboll samt en ny aktivitet: ridning i Karlshamns ridklubb.
När Aina gick i pension 1998 uppfylldes en av Sven-Eriks önskningar, att flytta till Öland. Han älskade Öland och han sa alltid att de skulle flytta till Öland när det var dags för pensioneringen. Han var en glad och positiv person. Hans familj, vännerna och släkten betydde mycket för honom. Han var snabb till att alltid sträcka ut en hjälpande hand. Han sörjs närmast av vår mor Aina samt av oss barn, Kristina och Pär.
Vi saknar honom.
Pär och Kristina Gustavsson

Gunnel Witt, Uppsala, har avlidit 100 år gammal.

Gunnel föddes i Göteborg men flyttade under sitt första år till Kalmar med föräldrarna Carl Ernst och Ester Göransson. Hon var äldst av fem syskon och tidigt intresserad av fysisk aktivitet. 1939 ingick Gunnel äktenskap med Lars Holjer Witt och de fick två döttrar innan han gick bort vid 30 års ålder.
Gunnel genomgick GCI i Stockholm och anställdes 1936 som gymnastikdirektör vid Högre Allmänna läroverket i Kalmar. Hon var engagerad i sitt värv, på 1940-talet startade hon ”Frivillig gymnastik” i Kalmar och även ”Skolungdomens fjällfärd” för gymnasister, med färder till bland annat Jämtlandsfjällen för skidåkning. Tågfärden tog ett och ett halvt dygn, dagtid på träbänkar, nattetid på brädor mellan sitsar, ryggstöd och hatthyllor. Naturen var viktig, sina barn introducerade hon i fjällvärlden bland annat genom vandringar i Abisko. På vårarna var det cykling på Öland och på somrarna besök i trakterna av Lars Holjers föräldrahem i Ängelholm och släkten i Bohuslän samt på gården Fredrikslund utanför Kalmar.
1956 flyttade Gunnel med döttrar till Uppsala där bror, syster och kusin med familjer bodde. Efter nio år som gymnastikdirektör vid Högre Allmänna läroverket tillträdde hon ett lektorat vid Lärarhögskolan i Malmö. Gunnel ansåg att gymnastikdirektör var ett ungdomsyrke och sökte lektorstjänst för att få undervisa blivande lärare. Hon återvände efter sju år, då lektorat skapats vid Katedralskolan i Uppsala. Drömmen om ett sommarhus på norra Öland förverkligades 1965. Stugan blev en samlingspunkt dit barn och barnbarn återkommit varje sommar.
Som pensionär fortsatte Gunnel ett aktivt liv med resor, föreningar, Pensionärsuniversitet och gymnastik på ”Studenternas”. Trots stort avstånd var hon en pigg och närvarande mormor för barnbarnen på Frösön, sommaren tillbringades på Öland.
100-årsdagen firade Gunnel med barn, barnbarn och barnbarnsbarn, grannar, släkt och vänner. Gunnel var med oss under ett långt liv, aktiv och välbevarad. Vi gläds åt att ha fått ha henne så länge men känner stor sorg och saknad.
Monica och Erik Johansson
Ingegerd Witt Engerström och Bengt Engerström
Lars, Elin och Anna Engerström

Rune Nilsson, Figeholm, har somnat in i en ålder av 83 år.

Min vän Rune har somnat in. Jag lärde känna honom genom hans dotter Irene och efter vårt första möte växte vår vänskap för varje stund.
Hans envishet, som visade sig på många hjärtliga sätt, var härlig och vi kunde sitta och diskutera om livets alla märkvärdigheter, allt från vinklar till vem som var den bästa hästtränaren.
Under våra irrfärder runt Figeholm, på slingriga skogsväger och stigar, på vår jakt efter skogens frukter, var Rune en fantastisk guide som med sin råbarkade tveksamhet ändå avslöjade sina bästa svampställen.
På dessa våra färder var Rune samtidigt en underbar berättare som med sina fängslande skrönor och berättelser om vad som försiggått här, vem som bott där, här har detta hänt… Källan var outtömlig men alltid lika fängslande.
Hans händighet var både allsidig och beundranssvärd. Orädd för att ta sig an det till synes mest omöjliga. Jag minns senast när han sommaren 2013 målade om hela huset utvändigt, 83 år ung!
Hur skulle jag någonsin kunna glömma hans välkomnande ”kom in” där han satt framför sin älskade värmande braskamin och njöt.
Brasan har slocknat men minnet av Rune kommer för alltid att värma!
Mina tankar går till Runes hustru Lillan.
Bengt Bengtsson

Björn Forssell, Stockholm, har gått bort i en ålder av 68 år. Hans närmaste är makan Eva, döttrarna Lina och Sara samt syskonen Margareta och Örjan.

”Jag är född och uppvuxen på Öland. Även om mitt yrkesval tvingat mig vara 'interstockholmare' så är det på Öland jag är hemma. När vi får gäster som vill se Öland så går turen först till öns mest säregna landskapsdel – Stora alvaret. Vi följer västra landsvägen ner till Ottenby och återresan går på östra sidan genom de många vackra radbyarna. Man fascineras hela tiden av den obrutna horisontlinjen där endast enstaka skogspartier, kyrktorn och Långe Jan på ett mjukt och naturligt sätt höjer sig över det platta landskapet.”
Så här poetiskt inledde Björn så sent som i början på december en engagerad debattartikel i Ölandsbladet om vindkraftens utbyggnad. Men en månad senare tog den sjukdom som Björn tålmodigt kämpat mot överhand.
Björn var vid sin bortgång ordförande i Ölandsklubben i Stockholm. Gick i folkskola och realskola i Borgholm, tog studenten i Kalmar och efter militärtjänst i Göteborg tog Björn i början på 1970-talet sin juristexamen vid Uppsala universitet. Under studietiden var han engagerad i Kalmar nation. Sedan följde tingstjänstgöring i Kalmar, tjänst på Kammarkollegiet och juristkarriären avslutades med många år som en ovanligt sakkunnig förbundsjurist på Motorbranschens Riksförbund. Många är de bilhandlare och kursdeltagare som har Björn att tacka för goda råd och gedigen kunskap.
Björn hade många strängar på sin lyra. Den legendariska Pizzerian i Borgholm startade och drev han tillsammans med en kompanjon. Många borgholmsbor, sommarölänningar och turister har under kvällar och sommarnätter upplevt den speciella stämningen där. Vi är också många som under årens gång tillsammans med Björn spelat fotboll, bordtennis, tennis och golf, paddlat kanot, vandrat i fjällen, åkt långfärdsskridskor eller gått på skidtur. Alltid kommer vi att minnas det ovärderliga umgänget i föreningen IÄBA. Björn var nästan oslagbar i frågesporterna.
Björns energi och målmedvetenhet räckte till nästan allt. Inte minst familjens underbara sommarviste i Linsänkan på Öland som han tillsammans med Eva vårdade och förädlade. Där, liksom på Narvavägen, är vi många som kunnat njuta av Evas och Björns gästfrihet och omsorg om släkt och vänner.
Per Gudmund Lindencrona, Ingemar Malmros, Sonny Schelin och Christer Sjödin

Rolf Kalén, Högsby, har avlidit i en ålder av 65 år.

På uppdrag av de liberianska flyktingar som togs emot av Rolf 2003 i Högsby vill jag ge honom en sista hyllning.
Rolf arbetade inte i eget intresse utan för flyktingarna. Han var ingen rasist och han diskriminerade ingen. Om han haft sista ordet i Högsby kommun skulle varje flykting ha haft ett arbete att gå till.
Rolf har bidragit till en framgångsrik integration av de flesta flyktingar. När som helst och var som helst kunde vi prata med honom om sociala problem, han lyssnade alltid. Rolf var en socialarbetare som arbetade för det goda, för att skapa goda förutsättningar för flyktingar. Han hittade alltid lösningar på olika problem. Han tillät aldrig att en flykting gick utan mat en enda dag, han tillät aldrig en flykting vara utan bostad. Även om personen flyttade till en annan ort såg Rolf till att ordna någonstans att bo för flyktingen.
Rolf var en fin medmänniska som insåg vad hans arbete betydde för oss. Om han såg någon av oss när han var ute och körde bil passerade han aldrig utan att vinka. Var det möjligt stannade han för att fråga hur läget var.
I sin ledarroll kan Rolf jämföras med Nelson Mandela.
Vi sörjer Rolf och ber att Gud kommer föra en annan Rolf i vår väg, någon som får oss att känna den äkta känslan av att tillhöra samhället.
Vi saknar Rolf och vi kommer alltid att älska honom. Må hans själ vila i frid.
Ambe David

Åkeriägaren Gunnar Nilsson, Oskarshamn, har efter en kort tids sjukdom lämnat oss för alltid. Han gick bort fredagen den 17 januari och blev 84 år.

Gunnar lärde sig bagaryrket i unga år men hade tidigt ett stort intresse för bilar, i första hand personbilar, men intresset för tyngre fordon utvecklades efterhand. 1952 blir han delägare i en lastbil som sedermera blir AB Oskarshamns Expressbyrå. Detta utgör grunden för hela EB Gruppens nuvarande verksamhet. I slutet av 1960-talet byggde företaget garage på Väderumsvägen, vilket också förstärkte expansionen i företaget. Bolagets verksamhet består nu av flera grenar, flyttningsverksamhet, tippfordon, långtrad- och lokaltrafik för ASG.
Jag lärde känna Gunnar 1968 när jag började som transportledare på Bilfraktföreningen i Oskarshamn, där Gunnar under ett antal år var ordförande. Gunnar Nilsson var en lågmäld och eftertänksam person men hade stor energi och drev målmedvetet verksamheten framåt. Under 1970-talet ökade efterfrågan på flyttningstjänster markant och genom goda kontakterna med ASG:s utrikesavdelning i Helsingborg fick Expressbyrån också många internationella uppdrag. Det handlade om såväl kända fotbollsproffs som chefer inom industrin som skulle ut på nya uppdrag eller hem från avslutade. Verksamheten i övrigt bestod i krets-, lokal- och fjärrtrafik för ASG vilket fortfarande pågår men för DHL som förvärvade ASG, samt tipp- och kranbilar för Bilfrakt.
Gunnar och hustrun Marianne, som ansvarade för ekonomi och bokföringen i företaget, ägnade mycket tid och kraft åt företaget och de anställda, och flera chaufförer har haft Expressbyrån som enda arbetsgivare under ett helt yrkesliv. Under lediga stunder åkte man till Långnäs utanför Timmernabben där man tillbringade många somrar med sönerna Lars-Gunnar och Per-Erik. Senare köpte man en sommarstuga på Lillön, Oknö, där man haft möjlighet att tillbringa mer tid sedan sönerna övertog bolaget 1993. Paret var också aktiva medlemmar i Hantverksföreningen och upplevde många trevliga resor med Seniorerna i Hantverket.
Det företag Gunnar Nilsson köpte 1952 har utvecklats från ett fåmansföretag till en företagsgrupp med flera än 200 anställda. Gunnars förtroende för sönerna, hans kloka insikt att stödja i stället för att klandra och hans vilja att hjälpa till när så önskades är faktorer som starkt bidragit till EB-Gruppens utveckling.
Vi är många som har anledning känna tacksamhet för Gunnars livsgärning, och vi är många som nu känner sorg vid hans frånfälle. Närmast sörjande är hustrun Marianne och sönerna Lars-Gunnar och Per-Erik med familjer.
Per Nordén
styrelseordförande EB-Gruppen AB

Inga-Maj Franzén föddes 1926 och växte upp i Fliseryd som dotter till mejeristen Fritz Hilmer och hans maka Agnes, född Tillberg.

Inga-Maj genomgick hushållsskola i Stockholm eftersom hon var intresserad och kunnig i matlagning. Därefter valde hon att utbilda sig till sjuksköterska på Röda korsets skola i Stockholm och hon fick specialistutbildning som thoraxsköterska. Efter avslutade studier flyttade hon till Kalmar och tjänstgjorde på lasarettet. l samband med giftermålet med folkskollärare Yngve Franzén flyttade hon till Nybro. Under flera år hade hon i uppgift att ta hand om familjen som bestod av fyra barn.
När barnen blev äldre började Inga-Maj arbeta som avdelningsföreståndare på Linneahemmet i Nybro. Hon trivdes verkligen med sin uppgift att skapa god vård och hemlikt boende för patienterna. Under lnga-Majs tid utvecklades flexibel frukost där patienterna själva kunde välja tid för att stiga upp. På eftermiddagarna drack personalen kaffe tillsammans med patienterna. Inga-Maj införde också morgongymnastik för sina medarbetare för att förebygga ohälsa. Sommartid gjorde personal och patienter några uppskattade utflykter till Vannborga, Inga- Maj och Yngves sommarbostad på Öland.
Inga-Maj hade också intresse för motion och rörelse. Hon gick på motionsgymnastik även som 85-åring, hon cyklade långa turer för att plocka svamp och blommor. Det var en cykelolycka för något år sedan som gjorde att Inga-Maj alltmer blev drabbad av ohälsa.
Inga-Maj var social och sällskaplig. De sista åren hade hon stor glädje av att besöka kyrkornas verksamheter i Nybro samt Jutegården och Kvarnbackens äldreboenden.
Familjen låg henne varmt om hjärtat. Hon berättade stolt om sina fyra barn, tio barnbarn och åtta barnbarnsbarn.
Erik, Cecilia, Karin och Maria med familjer
genom Maria Rensfeldt

Ingvar Hultqvist, Bergkvara, har nyligen hastigt avlidit, 74 år gammal. Närmast sörjande är hustrun Gertrud och sönerna Mats och Jan med familjer.

Ingvar Hultqvist var under många år affärsföreståndare i Trekanten. Livsmedelsbutiken han drev blev snabbt en av de mera lönsamma och framgångsrika butikerna i den kedjan, främst genom Ingvars personliga engagemang och yrkeskunskap. Men han var inte bara en skicklig yrkesman utan ägnade sig även med stort intresse åt ungdomsverksamheten. Han ordnade bland annat kanotfärder och hiking-utflykter för ungdomarna såväl på vattenvägarna runt Trekanten som längs Ragnabokusten.
Personligen var Ingvar dessutom en sann fjällentusiast och ägnade under varje sensommar en del av semestern åt vandringar i de svenska fjällen. När den nya nationalparken i Sarekfjällen öppnades var Ingvar tillsammans med en kamrat några av de första som utforskade den.
Allt detta tog plötsligt slut när Ingvar och hans kamrat råkade ut för en svår trafikolycka där båda blev svårt skadade. Hela hans liv slogs då – som Ingvar själv uttryckte det – helt i spillror. Efter lång konvalescens och med flera typer av ingrepp från ledande experter insåg Ingvar att han var tvungen att acceptera och anpassa sig till den nya svåra situationen. Med stöd av sin kära familj och sitt starka psyke gjorde han verkligen det. Han byggde ny stuga i Ragnabo, dit familjen också flyttade, ägnade sig med liv lust åt att rusta upp den nya bostaden och anlägga en härlig trädgård där gräsmattan var hans ögonsten.
Med sitt stora naturintresse var det naturligt för Ingvar att oroa sig för den allt snabbare försämringen av vattenkvaliteten i Ragnabo och igenväxten av vikarna. Helt logiskt hölls också det första mötet kring kustmiljöfrågor hemma hos Ingvar och Gertrud. Då, 1997, bildades Ragnabo Kustmiljöförening. Det första projektet som föreningen genomförde var att skapa en kanal innanför Ökö som återförband de två vikarna. Denna insats blev sedan startskottet för det fortsatta kustmiljöarbetet längs hela Torsåskusten och senare för hela Kalmar län. Ingvar hann också uppleva de positiva förändringar som genomströmningen och följande åtgärder redan fått på närmiljön. Inte minst njöt han av detta vid sina dagliga promenader längs stränderna med sin hund Filippa, som alltid var en kär och trogen följeslagare.
Ingvar var en god, lojal och generös vän som vi alla kommer att sakna men behålla i ett ljust minne. Våra tankar går till Gertrud samt Mats och Jan med familjer.
Nu får Ingvar vila i frid.
Mats och Evy Elgqvist
för alla vänner i Ragnabo

Vår pappa, snickaren Ingvar Eriksson, Kalmar, har gått ur tiden, 85 år gammal.

Han föddes i maj 1928 i Posttorpet, Kåremo, äldst av tre syskon. Föräldrarna hette Greta och Erik Johansson.
De bästa dagarna för pappa var när han fick spänna på sig snickarbältet, lasta släpvagnen med några brädor och ge sig iväg ut till ett bygge.
Otaliga är de hus, villor och vackra gamla timmerhus som han byggt eller renoverat. Pappa har också varit med om flera kyrkorenoveringar, bland andra Hjorted, Fågelfors, Bäckebo och Ryssby - hembygdens kyrka.
På tidigt 1940-tal, när han påbörjade sin yrkesbana, var det hammare, borrsväng och fogsvans som gällde. Dagens alla batteri- och eldrivna verktyg stod han många gånger helt frågande inför.
Sommaren 1951 träffade han sin Inger. De blev ett par och så småningom våra föräldrar. 1957 byggde pappa det hus i Rockneby som blev vårt barndomshem.
Pappa tyckte om idrott och gymnastik och var på sin fritid aktiv i IFK Kåremo. Många pokaler och plaketter minner om hans framgångar på fotbollsplanen.
Han dansade också folkdans. Snart hade han lockat med sin Inger och de båda blev ett strålande folkdanspar. Under många år var de medlemmar i Pataholms folkdansgille och fanns med i både styrelse och olika sektioner. Pappa tilldelades Svenska Folkdansringens förtjänsttecken efter alla sina år som föreningens kassör. Folkdansgillet fick flera gånger uppdraget att representera Sverige på folkdansfestivaler runt om i Europa och då fanns han med, både som dansare och fiolspelman.
Pappa älskade sin hembygd och många är de timmar han varit verksam i Ryssby hembygdsförening. Det sista större arbetet på hembygdsgården var 2007, då han tillsammans med sin bror Bengt uppförde en utbyggnad på det gamla befintliga bageriet.
Kalmar läns hembygdsförbund har vid ett par tillfällen uppmärksammat pappa för hans föredömliga och värdefulla, helt ideella, insatser inom hembygdsvården.
Pappa fick nio så älskade barnbarn och alla – stora som små – har fått lära sig hur man gör en visp av björkris, hur man skär till en sälgpipa, hur man går på styltor och bland mycket annat finns minnen av alla de vackra blomsterkransar som gjordes till flickorna i familjen.
Att ta vara på vad naturen erbjöd fick han tidigt lära sig och detta ville han föra vidare till nästa generation.
Händer i ständig verksamhet och brunbränd av solen, så minns vi vår pappa.
Vi är tacksamma för den trygga barndom och kärleksfulla uppväxt vi fick av pappa och mamma.
Barnen
genom Heléne Ingvarsdotter

Vår kära svägerska, Anna-Lena Karlsson, född Salander, Hagby, har avlidit i en ålder av 93 år och 215 dagar.

Anna-Lena ingick äktenskap med Bertil 1950 och tillsammans fick paret tre barn: Ingrid, lågstadielärare och gift med Lage Danielsson, Anna, sjuksköterska, och Kjell, lantarbetare. Paret har även begåvats med sju barnbarn och elva barnbarns barn.
Anna-Lena och Bertil har ägnat sig åt jordbruk under hela sina yrkesliv. Först i Ryssby utanför Ljungby, sedan i Råsbeck och från 1963 fram till pensioneringen på Hagby 4. I samband med pensioneringen lät Anna-Lena och Bertil uppföra en villa i Hagby, och i trädgården odlade Anna-Lena all frukt och alla grönsaker för husbehovet.
Alla minns vi Anna-Lena som underhållare och med sitt dragspel och sin vackra sångröst. Det är många kalas- och festbesökare som fått njuta av hennes framträdanden.
På 1940-, 50- och 60-talen fanns det många festplatser och Anna-Lena var ofta anlitad att spela dansmusik när den ordinarie orkestern hade kaffepaus.
Korsord i olika tidningar var ett stort tidsfördriv som Anna-Lena gärna ägnade sig åt. Det belönades med många priser för rätta lösningar.
En välkänd kvinna i Hagby är nu borta.
Sven Allan Lernå

Advokat Magnus Ekberg, Gränna, har avlidit 78 år gammal. Närmast sörjande är hans tre döttrar, Maria, Karin och Anna.

Magnus Ekberg föddes i Stockholm där hans föräldrar Märta och Evald Ekberg verkade som lärare och skolledare. Han gifte sig ung och fick sin äldsta dotter Maria i sitt första äktenskap och sina två andra döttrar Karin och Anna i sitt andra äktenskap.
Efter avslutade juridikstudier hade han tingstjänstgöring i Jönköping och började därefter arbeta som bankjurist i Kalmar.
Han öppnade sin första advokatbyrå i Nybro där han kom i kontakt med de svårigheter som glasbruken stod inför. Glasbruket i Målerås, med den konstnärliga ledaren Mats Jonasson, var ett av glasbruken som Magnus hjälpte till att köpa loss från Kosta Boda-koncernen. Genom att använda lagstiftningens möjligheter kunde Magnus hitta vägar som gjorde att Mats Jonassons glaskonstverk fortfarande tillverkas och exporteras över hela världen.
På 1970-talet flyttade Magnus Ekberg till Jönköping. Han var en känd affärsjurist med obestånd som specialitet och var delägare i Advokatfirman Ekberg och Fredholm. Där hade han många stora uppdrag som konkursförvaltare för bland annat flera hustillverkare och möbelindustrier. Magnus var en nyfiken och intresserad advokat, som var angelägen om att byrån skulle vara med i den digitala utvecklingen. Byrån blev därför pionjär med att integrera datorer i verksamheten i Jönköping. Han var även styrelseledamot i flera större företag som Länsförsäkringar och Intersport. Magnus Ekberg var en efterfrågad föreläsare som gärna delade med sig av sina kunskaper.
Under några år verkade han som affärsjurist i Europa. När han återkom till Sverige bosatte han sig i Helsingborg, men Gränna var den plats dit han återvände när han drog ner på sitt arbetsliv. De senaste åren har Magnus varit mycket aktiv med att utveckla ett juridikforum på internet kallad Jureka.net. Där var han en flitig expert som svarade på olika juridiska spörsmål.
Magnus Ekberg var intresserad av människor och en sann humanist och värnade om den lilla människan som på ett eller annat sätt råkat illa ut eller blev trampad på av de som hade makt eller möjlighet. Magnus ogillade orättvisor och både klienter och kollegor var alltid välkomna för råd och hjälp. Han var en mycket lojal, omtänksam och generös mentor som frikostigt delade med sig av såväl erfarenhet som kunskaper. Många vänner, kollegor och klienter är mycket tacksamma över att fått förmånen att lära känna Magnus.
Många fina minnen kommer att leva vidare länge.
Maria Ekberg

Ostmästare Martin Carlsson, Lindsdal, har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 92 år. Närmast sörjande är hustrun Johanne, barnen Bengt och Erik samt barnbarn och barnbarnsbarn.

Martin föddes på gården Intäkten utanför Växjö 1921. Efter att ha jobbat extra på mejeriet i Växjö gav han sig iväg till Brörups mejeri på Jylland. Mejeriet i Brörup hade då en ledande roll i att utveckla det danska osthantverket till det världsrykte som det har i dag. Martin tog med sig sina kunskaper och erfarenheter därifrån till Sverige.
I Brörup träffade han även sin hustru Johanne, som följde med honom över sundet. De kom till Trollhättan och fick två söner. När mejeriet i Kalmar sökte en ostmästare så gick flyttlasset dit. Under 28 år arbetade Martin på Kalmar mejeri och vann under den tiden flera priser som ostmästare och deltog i flera reklamkampanjer för svenskt osthantverk. Han var en omtyckt chef och arbetskamrat.
Vid pensioneringen 1986 började Martin ägna sig alltmer åt trädgårdsarbete vid villan i Lindsdal, eller måla tavlor på det öländska Alvaret. När vi barnbarn kom på besök berättade han den ena otroliga historien ur sitt liv efter den andra, tog oss på fisketurer eller lät oss plocka körsbär och vinbär i den lilla välskötta, men artrika, villaträdgården.
Martin har nu somnat in efter ett långt liv, men vi glömmer aldrig hans värme, hans vänliga ögon och goda berättelser. Bara för något år sedan fick en ny generation av barnbarnsbarn spela fotboll med honom på trädgården och sitt goda humör behöll han livet ut.

Barnbarnen
genom Henrik Tröst

Gulli Carlsson, Boda Glasbruk och Ekebo, har avlidit i en ålder av närmare 100 år.

Gulli Carlsson var född och uppvuxen i Boda Glasbruk. Föräldrarna var Anna och Rickard Carlsson och de drev en affärsrörelse. Gulli kom tidigt i kontakt med affären som hon och hennes man Alf fortsatte driva sedan Gullis föräldrar inte orkade mer.
Gulle drev affären i många år, ända in på ålders höst, tillsammans med sina söner Dennis och Hans samt barnbarn.
Gulli var en utåtriktad och vital dam, hon hade ett "hjärnkontor" som många mycket yngre inte kan slå.
Gulli sörjs närmast av sonen Hans med familj, sonhustrun Alva med familj samt många "kunder" som saknar henne.

Nina Nilsson-Eriksson
Boda Glasbruk