Förre lantbrukaren Nils Gustafsson i Bråhult, Kristdala, har gått ur tiden den 6 juli, 92 år gammal.

Under ett långt och innehållsrikt liv, som berikat så många andra människors liv, hann han med flera olika yrkesverksamheter.
Han tog över den mycket vackert belägna gården efter sina föräldrar och sörjde för dem under deras sista år på ett fint sätt. Han drev sedan lantbruket vidare under många år och hade ett flertal förtroendeuppdrag, bland annat i Södra Skogsägarna och Föreningsbanken. Som styrelseledamot i banken kom han att bli tillfrågad om att ta det löpande ansvaret för bankens kontor i Kristdala. Detta fullföljde han med bravur under 17 år, samtidigt som han ställde om jordbruket till en omfattande fårskötsel förutom skogsbruket. Det var viktigt för honom som en miljömedveten man att hagar och ängar skulle hållas öppna och fårskötseln tillät honom att göra detta samtidigt med bankarbetet. Men det blev väldigt många sena kvällar.
Nils var en stark och uthållig man. Han klarade av att sköta och nyplantera skog upp i 80-årsåldern och var aktivt ansvarig för fårbesättningen upp till sina 85 år och var sedan förste reserv till nästan fyllda 90.
Nils var den glade bonden med glimten i ögat. Förutom allt sitt arbete hängde han väl med i sin tid och var allmänbildad som få. Tillsammans med sin hustru Eira gjorde han många och långa utlandsresor, vilket berikade deras gemensamma liv och gav dem många nya impulser.
Familjen var central för Nils. Han fick glädjen att se sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn växa upp i den nära omgivningen och kunde vara deras stöd i deras olika livssituationer.
Den gästfrihet och generositet som fanns i det Bråhultska hemmet spred en härlig harmoni och gjorde att det alltid var lika roligt att få komma på besök. Det lugn och den trygghet Nils gav och utstrålade var synnerligen välgörande. Den förnöjsamhet han visade i både med- och motgång kommer vi alltid att se som ett föredöme.
Som vår dotter sade: Det blir en mycket tråkigare värld utan morbror Nisse!
Ulla-Britt och Bengt Roslund
Svägerska och svåger

Ingvar Johansson har gått bort i en ålder av 78 år.

Ingvar var född och uppvuxen i Övratorp som näst yngst av fem syskon. 1960 tog han över sin föräldragård efter sin mor och far. Ett år senare gifte han sig med sin Barbro.
När familjen växte började Ingvar köra buss och kom att bli en mycket omtyckt chaufför och guide i 30 år. Favoritresemålet var Dalarna, vilket han besökte över 100 gånger.
Han var mycket intresserad av hembygden och dess historia. Sedan ca 25 år finns ett museum i Övratorp där Ingvar samlat gamla ting från gården, kompletterat med fynd från diverse auktioner.
1993 överlät Barbro och Ingvar gården till nästa generation och flyttade ut till Nybro. I stort sett varje dag åkte Ingvar hem till Övratorp, där han arbetade i skogen med såväl avverkning som röjning. Han byggde även ett antal fina skogsvägar och broar. Övratorp var honom mycket kärt och in i det sista besökte han sin barndomsgård.
Ingvar sörjs närmast av makan Barbro och de tre barnen med familjer.
Marie-Louise Samuelsson, Anders Johansson och Tina Olsson

Vår kompis Micke förlorade kampen mot sin sjukdom, där det inte räckte med sjukvård, stöttning av familjen och vänner och att ”Hålla tummarna så det knakade”.

I dag är vi är många som saknar Micke och sörjer med Pia, Jessica och Kristian med sina familjer och pappa Lennart i Stockholm.
Mickes vänkrets var stor. Familjen fick många vänner under åren i Virserum, men också i Spanien där Micke och Pia bott under ett antal år. Vännerna finns också i Yxered och Totebo, som blev hans första anhalt i Småland.
Micke var en femtedel av kompisgänget på Löth, där vi upplevde några roliga år tillsammans. Micke hade konstnärssjälen i sig efter sina föräldrar. Han var utbildad dekoratör, men i Yxered tog läderhantverket över, något som på 70-talet både gav inkomster till huset och väckte allmän nyfikenhet på hantverkstillverkade produkter.
I Ålefors utanför Virserum fick den konstnärliga ådra fullt utlopp med verk i både olja, akryl och grafiskt tryck–konst som säkerligen hänger i åtskilliga vardagsrum i grannskapet. Sedan blev Micke egenföretagare med grafisk design som specialitet. Kundkretsen blev stor, där både småföretagare och koncerner fortfarande har logor som Micke skapat.
Lägger man dessutom till eget musicerande på gitarr, flöjt och munspel, förstår alla säkert bredden på Mickes konstnärliga ådra.
Det är tungt att mista en kompis som Micke. Han var kreatören bakom allt i läderväg, den som hade visionerna och kunskap om både form, design och färg. En kille med en härlig flödande fantasi.
Vad gör man då när sorgen och saknaden känns som svårast? Jo, man låter tårarna trilla, samtidigt som man minns de glada stunderna tillsammans. Från fighten om raggmunkarna på middagsbordet i Löth, till de återkommande träffarna med vår stora underbara familj 30-40 år senare.
Micke var vår broder och polare, herregud vad vi saknar honom!
Anders Lagerman med kompisar och respektive familjer

Britt Küntzel, läkare, avled i sitt paradis på Norra Holm, Trosnäs den 18 juli. Hon sörjs av dottern Eva med Andreas, barnbarnen Max och Hannes med familjer, Edvin, Wilhelm och Sven, samt systrar, avlidne älskade maken Folkes familj, en stor släkt och många vänner.

Britt föddes 1930, och då fadern, bördig från Öland, var provinsialläkare flyttade familjen mycket. Familjen Håkansson flyttade 1945 till Leksand, den sista anhalten före läkarstudier i Uppsala, som blev hennes hem. Britts stora människointresse var ledstjärnan i hennes yrkes- och privatliv.
Britt var sommarölänning sedan 1941. Familjen var från Persnäs där fadern Nils Håkansson växte upp i prästgården med sina fem syskon. En vacker sommardag under krigsåren cyklade Britt med sina föräldrar Nils och Rut och sina syskon Gerd, Siv, Ulf och Ylva efter kusten. De stannade i Frönäsgården för att dricka vatten, när vattnet var urdrucket hade de köpt gården. Änkan som bodde där skulle gifta om sig och flytta till Källa.
Alla somrar tillbringades i Frönäs. 1960 köpte Britt mark på Norra Holm och 1964 stod huset i kalksten färdigt. I nästan 50 år fick Britt njuta av sin älskade udde. Britt mindes och kunde berätta om människorna i trakten, festerna, kafferepen och kroppkakskalasen. Flera syskon och kusiner återkom till trakten och umgänget i den Håkanssonska klanen var stort och varmt. Britts liv präglades av den ungdomsdiabetes hon fick redan 1947. Trots alla motgångar och problem med hälsan under ett långt liv behöll hon alltid sin optimism och livsglädje, en livsnjutare av stora mått.
Intresset och engagemanget för människorna i hennes närhet var oöverträffade. Britt kunde sin släkthistoria från 1700-talet. Vem ska vi nu fråga om alla människoöden hon kunde på sina fem fingrar. Britt var kittet som höll ihop vår stora familj i Uppsala och på Öland.
En briljant och tänkande människa har lämnat oss. En bohem och fritänkare som gett oss alla en fin grund att stå på i en föränderlig värld. Inget mänskligt var henne främmande, och för oss alla är en epok över.
Eva Haxton
Dotter

May Johnsson, Madesjö avled den 18 juli i en ålder av 92 år.

May föddes i Lessebo 1920, som första barn till Klara och Carl Liljegren och växte upp i en varm familjegemenskap tillsammans med sin yngre bror Lennart. Lessebo, med Liö och Djurhult, släktingar, familjevänner och kamrater kom att prägla hela hennes liv.
May började arbeta efter folkskolan, som hemhjälp och senare som kontorist på Lessebo skogar och på Målerås glasbruk. I Målerås träffade hon Ivar under tidigt 1940-tal. De gifte sig 1949 och flyttade till Norrbygdens skola nära Flygsfors, där Ivar hade tjänst. Där fanns andra lärarfamiljer som blev vänner för livet. Under den tiden fick paret barnen Arne och Göran. 1958 flyttade familjen till Madesjö och där föddes Mats.
May fick i början på 60-talet tjänst på folkbiblioteket i Madesjö, senare även på Nybro Stadsbibliotek. May var en läsande person. Hon hade starka och insiktsfulla åsikter om det hon läste och det fanns alltid böcker och tidskrifter i hemmet. Böckerna var ett sätt att umgås och dela erfarenheter.
Huset i Madesjö har alltid varit en samlingspunkt för oss bröder, ett vackert och trivsamt ställe att återvända till, där många genom åren har kunnat njuta av Mays och Ivars glada gästvänlighet och underbara förplägnad.
May har alltid varit trogen sitt ursprung, har aldrig glömt släkten eller vännerna från förr vilket hennes adressbok och anteckningsbok med födelsedagar visar tydligt. Hennes minne var osvikligt när det gällde släktens historia.
May var under många år engagerad i Röda Korsets Madesjökrets och i kyrkliga syföreningens arbete, ett viktigt arbete som handlade om solidaritet och omtanke. Sedan 1960-talet var hon del av en syjunta. Fem kvinnor har träffats regelbundet och genom åren har de kommit att betyda oerhört mycket för varandra.
De närmaste har alltid funnits med. Livskamraten Ivar, Lennart med hustrun Greta, Ivars nära släktingar och så naturligtvis barnen och alla barnbarnen Klara, Love, Gustav, Maja, Kim, Paul, Zakarias och Alexander.
Det blev ett långt liv med mycket kärlek och glädje. May hade en skarp och genomskådande blick, ett intellekt som var vaket och öppet in i hennes sista vackra sommarmorgon.
Arne Johnsson
Son

Tommy avled på Kalmar lasarett den 12 juli 2013 efter en tids sjukdom. Han sörjs närmast av hustrun Barbro, döttrarna Annette och Helene med respektive, fem barnbarn och tre barnbarnsbarn samt mig, hans syster, och min familj.

Tommy föddes den 24 augusti 1946 i Jönköping. Tommy var tidig. Han gick vid nio månaders ålder. Vi flyttade vi till Nybro när pappa övertog Ådalens Blomsterhandel.
Nyfikenhet präglade Tommy. Vi fick ständigt leta efter honom. Vi kunde hitta honom vid järnvägsstationen eller vid busstationen när han fick lust att resa, Jag har fortfarande ett ärr av en spik efter att ha hämtat honom i en brädstapel. Jag fick lära mig cykla. Han cyklade direkt. Han hoppade i Linneasjön innan han kunde simma för att jag skulle träna livräddning.
Vi flyttade till Paradiset. Vi fick ofta sköta oss själva när mamma och pappa hade mycket jobb. Vi skurade köksgolvet som Pippi, genom att åka skridsko med skurborstarna, vi åkte karusell på radiogrammofonen, han åkte änglaskjuts i ungbjörkarna, han klättrade han upp på taket via brandstegen och vinkade åt mamma när hon kom hem.
Vi hade en fantastisk uppväxt med släkt och vänner, skolkamrater, morfar och mormor nära. Vi gick i skolan i Nybro. Jag gick med i lottorna, Tommy i scouterna. Nybro IF och hockeyn låg honom varm om hjärtat. Jag flyttade från Nybro men Tommy förblev Nybro trogen hela sitt liv. Han började arbeta som bagerilärling på Sandbergs Konditori, körde bröd åt Priems, arbetade på Ljungdahls som tryckare och typograf och på Munksjö som förpackningskonstruktör. Han startade AT-Skyltar tillsammans med en kompanjon men drev företaget ensam under många år innan sjukdomen hindrade honom. I år lämnade han AT-Skyltar vidare till sin dotter Helene. Han älskade och var mycket stolt över sin stora familj som hela tiden växte och han var privilegierad som fick fem barnbarn och fyra barnbarnsbarn.
Vi stod varandra nära och sågs så ofta det gick. Vi hade regelbunden kontakt, om inte annars så efter Melodikrysset varje lördag. Hans intresse av att resa avtog inte med åren. Ett av hans favoritmål på senare år var Thailand.
Han var min bror.
Ulla Bergsten

Som nära vän och partikamrat hade jag möjlighet att följa Brigitte Kühnes arbeten inom olika områden.

Många gånger var hon före sin tid. Som exempel kan jag nämna att Brigitte anordnade förskoleverksamhet i Fagerhult i Röda Korsets regi innan någon kommunal verksamhet hade kommit igång.
Det är inte så underligt att Brigitte fick uppgifter inom olika områden. När Brigitte åtog sig en uppgift, gick hon in i arbetet med hela sin själ både i stort och i smått. Hennes liberala syn kom väl till pass inom Folkpartiet. Hon var verksam inom styrelsen för lokalföreningen i Högsby kommun under många år, även som dess ordförande. I kommunala sammanhang var Brigitte ledamot bland annat i kommunstyrelsen och kulturnämnden.
Hennes intresse för folkbildning utvecklades inom Vuxenskolan, där hon var verksam under flera år. Efter utbildning och arbete som bibliotekarie på det lokala planet, blev det så småningom en ledande funktion som länsbibliotekarie för Kalmar län och senare vid universitetsbiblioteket i Växjö.
Brigitte var kyrkligt verksam inom Fagerhults församling och engagerad i kyrkoråd och som kyrkvärd. Sedan lång tid tillbaka var hon medlem i Smålands Akademi.
Brigitte och Gert företog många resor till avlägsna länder med intressant kultur. Efter dessa resor delade de med sig sina intryck genom att hålla föreläsningar och visa bilder för föreningar i närområdet men även runt om i Europa.
Brigitte var för övrigt en ofta anlitad föreläsare i olika ämnen i vår världsdel. Brigitte hade många projekt på gång. Det senaste gällde utbildning i det svenska språket för tyskar. Tyvärr fick hon inte slutföra detta.
Vi får minnas Brigitte Kühne för allt som hon har hunnit uträtta.
Evald Pettersson
För Folkpartiet

Vår högt värderade och avhållna vän och partikamrat Brigitte Kühne har hastigt och oväntat avlidit.

Det är en stor förlust som drabbat oss alla som hade förmånen att få kalla henne vän.
Min man och jag lärde känna henne och hennes älskade make Gert på nyåret 2005 då vi var nyss inflyttade till Småland. Från första stund fattade vi sympati för varandra och blev goda vänner. Inom kommunalpolitiken i Högsby Kommun samarbetade vi i fullmäktige och styrelser och nämnder. Brigitte var klarsynt och omdömesgill. Hennes politiska kompass var pålitlig och pekade alltid i liberal riktning. Detta, parat med hennes ödmjukhet och sanna humanism, gjorde att hon vann respekt och förtroende i alla läger. Vi träffades sista gången tre dagar innan hon avled. Det var en trevlig grillkväll hos gemensamma vänner. Dödsbudet kom som en chock och påminde oss om hur skört livet är.
Nu är Brigitte Kühne borta. Vi minns henne med tacksamhet och saknad.
Birgitta Ryner, Fp

Nils Noresson, Kalmar, har avlidit i en ålder av nästan 90 år. Hans närmaste är de tre barnen Birgitta, Rolf och Ulla med familjer.

Nils Noresson föddes och växte upp i Alsjöholm, där fadern hade lanthandel. Han visade sig studiebegåvad och efter studenten läste han till civilekonom. Därefter fick han snart ledande befattningar vid större företag inom byggnadsbranschen innan han pensionerade sig vid 63 års ålder. Den första arbetsplatsen låg i Sundsvall, där han träffade sin blivande hustru Ingeborg som var sjuksköterska, utexaminerad vid Röda Korset.
De kom att bo i Sundsvall, Lund och Växjö innan de slutligen som pensionärer slog sig ner i Kalmar. Därifrån var det nära till sommarhuset på Revsudden, där Nils med stor iver ägnade sig åt fiske och bärplockning. Han lärde våra barn att agna ålakrok och var på det hela taget bästa tänkbara sommargranne. Mellan våra familjer växte stark vänskap.
Det är med stor tacksamhet jag tänker tillbaka på en mer än 50-år av vänfasthet, för vilken Nils Noresson skall minnas.
Rut Madebrink

Efter en kort sjukdomstid har Georg Palmqvist lämnat oss - bedrövade.

Georg, allmänt kallad Girre, var för bara några månader sedan i full verksamhet. Han hade olika förtroendeuppdrag inom Qvarnaslät - dels som styrelseledamot i Nybro Hembygdsförening där han tillika var kassör samt föreningens styrelseledamot i den kommunala stiftelsen Nybro Hembygdsgård Qvarnaslät. Här svarade han bland annat för lokaluthyrning och samarbete med hyresgästerna.
Girre uppskattades i sina olika roller såsom en idérik kamrat, ja många vill nämna honom som vänsäll i gammal mening. Han var ordningsam och en person som man kunde lita på i vått och torrt och där hjälpsamhet var en självklarhet. I bakstugan bakade han bröd som många gillade men som inget recept kan efterlikna. Så Girre kommer att lämna efter sig en stor saknad i Qvarnasläts dagliga verksamhet.
Nybro Hembygdsförening
Stiftelsen Nybro Hembygdsgård, Qvarnaslät

I en ålder av 81 år har Daisy Modigh, Nybro avlidit.

Hon föddes i Gullaskruv där hennes föräldrar Greta och Gösta Lind arbetade på glasbruket. Efter skolgången arbetade Daisy som damfrisörska i Emmaboda och i Bellis blomsteraffär i Nybro. 1950 gifte hon sig med framlidne Åke Modigh. De bosatte sig först i Västervik några år, där sonen Jim föddes. Sedan flyttade de till Hohultslätt där dottern Åsa föddes. Åke fick tyvärr MS i ung ålder. Han tvingades sluta som frisör och 1957 flyttade familjen till Nybro.
Deras stora gemensamma intresse hade alltid varit djur och natur. Utifrån det intresset startade de om och började först i liten skala med hunduppfödning. Det blev efter några år grunden till Björkdalens kennel, som blev vida känd för sina hundar och erhöll många utmärkelser för sin fina uppfödning.
Åkes stora intresse för jakt blev även Daisys. På 70-talet tog hon jägarexamen för att kunna följa med ut och jaga. Det var ovanligt med kvinnliga jägare på den tiden. Hon blev känd som en mycket bra jägare och hon sköt 28 älgar under 25 år, vilket hon var mycket stolt över. 1989 blev ett mycket tragiskt år, både Åke och sonen Jim avled. Daisy fortsatte själv med hunduppfödningen och inackorderingar några år. I slutet av 90-talet trappade hon ner, sålde huset i Rismåla och flyttade till Nybro. I januari 2013 flyttade Daisy till Madesjögläntan.
Närmast sörjande är dottern Åsa Petersson med döttrar Nina och Anna och framlidna sonen Jims barn, Robert, Therese, Philip och Calle med familjer. Samt brodern Stefan Lind med familj och övrig släkt och vänner.
Åsa Petersson
Dotter

Har med bestörtning mottagit det tragiska meddelandet att min gode vän och PRO-kollega Georg Palmqvist gått ur tiden.

Han har gjort en gedigen insats för Nybro PRO. Han har suttit med i styrelsen, haft olika uppdrag till exempel ledamot i programkommittén, kassör i PRO:s samorganisation och framförallt som redaktör för Nybro PRO:s hemsida. Denna hemsida har verkligen uppskattats av våra medlemmar och den har även uppmärksammats på riksnivå för sitt vederhäftiga innehåll med texter och foton, som ”Girre” alltid lyckades placera in på ett finurligt sätt. Har otaliga gånger skickat hemsidesmaterial till honom och efter gemensamma funderingar lyckades vi alltid komma fram till en bra slutprodukt. Och aldrig någon gång uppstod någon irritation mellan oss även om vi ibland hade olika uppfattningar.
När jag tillträdde som ordförande såg jag ”Girre” som något av en mentor, han har verkligen betytt oerhört mycket för mig personligen och för Nybro PRO:s positiva utveckling. ”Girre” kom alltid med kloka och väl genomtänkta råd och tips. Han var en timid, ödmjuk och ytterst pålitlig person i alla väder och jag har aldrig hört honom säga något nedslående om någon. Han var verkligen en riktig äkta och pålitlig ”helyllegrabb” En fin kamrat av absolut bästa märke! Jag, Nybro PRO:s styrelse och alla dess medlemmar saknar ”Girre”.
Våra tankar går också till hans kära sambo Ulla-Britt och till dottern Rosita!
Nybro PRO:s styrelse och medlemmar
Genom Börje Ståhl, Ordförande Nybro PRO

Fredagen den 26 juli 2013 på sjukhuset i Trollhättan somnade vår käre Lennart Skoog 82 år gammal in efter många års sjukdom i Parkinson.

In i det sista var han engagerad i innovationer och vad som var nytt inom tekniken. Detta intresse hade han utövat bland annat inom KIUF, Kalmarbygdens idé och uppfinnarförening. Tills hans sjukdom hindrade honom var han under många år ordförande och en tålmodig och kunnig mentor för uppfinnare och entreprenörer.
Om teknik och innovationer tog en stor del i hans senare liv ägnade han sig lika mycket åt segling under den tidigare delen. Han var engagerad inom Optimist och E-jolleförbundet i många år.
Lennart var medlem i Rotary under sin tid i Visby och då han flyttade till Kalmar fick Lions i Kalmar ta del av hans insatser och entusiasm.
Nästan hela sitt liv arbetade Lennart inom AMU, där han var lärare och sedan rektor. Gävle, Gotland och slutligen Kalmar var några av de platser han arbetade på.
Uppväxten i Nynäshamn kom att betyda mycket för honom. Närheten till vatten och båtar präglade hans liv. Han visste det mesta om segling och vad allt hette när det kom till sjömansskap.
I familjekretsen blev han ett naturligt centrum. Han var älskad av oss alla och vi saknar honom oändligt. Han lämnar ett tomrum som ingen annan kan fylla.
Johanna Wihl

Brigitte Kühne, född 1940, före detta chefsbibliotekarie för universitetsbiblioteket i Växjö och gästprofessor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Växjö universitet, har lämnat oss. Hon dog i hemmet i Grönskåra.

Brigitte satt på Stol nr 2 i Smålands Akademi, som hon intog 1998. En kort tid därefter blev hon Akademins sekreterare fram till 2002.
Brigitte har medverkat i flera av Akademins skrifter. Först i antologin Smålänningar med rötter i fjärran land där hon skriver om hur det var att som femåring tvingas fly från hemmet i Tyskland för att till sist hamna i Sverige. I antologin Platser i livet berättar Birgitte om hemmet i Grönskåra, dess historia och tillbyggnad.
Tillsammans med Elisabeth Hjortvid var Brigitte redaktör för antologin Småländska ord & läten, där hon också medverkade med ”Där stadsflickan blev gräbba” som skildrar dialektala ord med anknytning till Högsbytrakten. Vid högtidssammankomsten i Jönköping 2004 höll Brigitte ett inkännande tal till Hammarskjöldpristagaren Cordelia Edvardsson, vars livshistoria hon på grund av egna livserfarenheter kunde leva sig in i.
Julen 2011 drabbades Brigitte Kühne av en besvärlig sjukdom med komplicerad operation som nödvändigt ingrepp. Vi trodde att hon var på väg att återhämta sig då hon vid sitt sista framträdande, i samband med Akademins besök i Mönsterås i april i år, medverkade i paneldiskussionen om ”Hållbarhet och integration". Det tragiska beskedet om hennes död har vi därför mottagit med stor bestörtning.
Brigitte var fram till sin sjukdom en aktiv deltagare i Akademins verksamhet. Hon var en uppskattad föreläsare och till hennes framträdanden hörde berättelser med färgbilder från de långväga resor som hon och maken Gert gjorde. Då hon under sina sista levnadsår dessutom fick vårda sin strokedrabbade make kunde hon i föreläsningens form redogöra för vad det innebar att vårda i hemmet. Vid diskussioner kom hon alltid med kloka och engagerade inlägg. Brigitte Kühne lämnar ett stort tomrum efter sig. Våra tankar går till hennes döttrar och deras familjer.
Jan-Olof Johansson, preses i Smålands Akademi
Ingrid Nettervik, sekreterare

I en ålder av 92 år har Elin Johansson, född Franzen, övra Bägby, Gärdslösa avlidit.

Elin var född i Tryggestad, Räpplinge socken och flyttade som ung flicka till Gärdslösa och Långlöt där hon arbetade i jordbrukshem. Hon gifte sig 1941 med Edvin Johansson och de bosatte sig intill hans föräldrahem, där föddes också deras fyra barn.
Elin var en arbetsam och omtänksam kvinna. När barnen vuxit upp så arbetade hon i hemtjänsten och på särboenden under många år och
var mycket uppskattad av dem som hon arbetade med. De sista tio åren har Elin bott på Soldalens äldreboende i Köpingsvik där hon fått god vård och omsorg.
Hon sörjs närmast av döttrarna Ann-Viol, Evy och Monica och sonen Sven-Erik, med familjer och en bror Åke Franzen.
Ann-Viol Rylander

Lennart Skoog, hedersmedlem i KIUF, har gått bort.

Vi inom Kalmar Idé & Uppfinnarförening har sedan flera år saknat Lennart inom KIUF:s föreningsliv, då sjukdomen Parkinson, hindrade honom i den senare sjukdomsperioden. KIUF har länge saknat den drivande kraft som präglade Lennarts inställning till nya innovationer. Han förstod vad som krävdes för att driva en uppfinning framåt. Flera inom föreningen har sagt "vilken kraft det var som vi hade på den tiden, vilket engagemang den mannen hade!".
Jan Broselid
Medlem av Kalmar Idé & Uppfinnarförening.

Min fina Dackepappa. Så tappert höll han fast vid livet och vid det som mest lycka honom givit, Susanna och mig, hans högt älskade flickor.

Till sist tog dock tröttheten överhand, det började bli tid för pappa att fara till evighetens land. Kärleksfullt och så innerligt ömsint tog han farväl. Den stunden kom då han lät mig förstå att tiden nu var inne för honom att få gå.
Bästa Dacken, som han kämpat på! Gick vid hans sida, berättade att han nu inte mer ska lida. Pappa kände gräset kittla under sina fötter, han kände solen värma hans starka rygg. I trädens sus hördes fågelsång, pappa klättrade över stenmur och gärdsgård. I den ljumma augustivinden vandrade vi fram till grinden som stod på glänt. Sakta öppnade den sig. Där väntade Arthur och Viktoria och syskon på pappa.
Jag sa farväl pappa och släppte så taget om honom och lät honom i samma stund mjukt och försiktigt försvinna in i deras öppna famnar. Jag torkade mina tårar och viskade tack för allt pappa, men då var han redan borta. Dackepappan min, han har utkämpat sin sista strid, nu har han funnit evig frid.
Maria Andersson
Dotter

I en ålder av 82 år har Lennart Skoog avlidit den 26 juli 2013.

Ytterligare en nära vän har gått ur tiden. Här är några av mina tankar om Lennart. I stort sett alltid tillgänglig. Tålmodig. Nytänkare och alltid intresserad. Överseende med andras brister, men ändå glad och uppmuntrande om man ville utvecklas. Alltid anspråkslös för egen del.
Jag har aldrig hört honom klaga över sin egen situation. Det är med stor uppskattning jag minns Lennart och det kommer jag att ha med mig i resten av livet. Saknaden är väldigt stor.
Kjell Hall
Före detta styrelsemedlem i Kalmar Idé och uppfinnareförening

Allan Seger, Vena, har som tidigare meddelats, avlidit i en ålder av 84 år.

En genuin folkrörelseman och samhällsarbetare har gått ur tiden Allan Segers liv fylldes av ett starkt engagemang på flera olika områden. Som ung såg han samhällets orättvisor och det blev en självklarhet för honom att engagera sig i den socialdemokratiska ungdomsrörelsen, SSU och snart fick han politiska förtroendeposter i gamla Vena kommun. Allan tillhörde generation som formade det svenska folkhemmet. Såväl i det politiska och ideella arbetet som i sin yrkesroll som telearbetare och ansvarig linjemästare.
Allan Seger engagerade sig i flera områden. Som ung spelade han horn i Vena musikkår, han var orienterare och deltog i tävlingar långt upp i åldern och han var engagerad i SK Lojal. Allan var styrelseledamot och kassör i Vena bygdegård under lång tid. Han innehade uppdrag i Hultsfreds arbetarekommun, i socialdemokratiska föreningen i Vena och i den gamla partikretsen. Allan skötte sina uppdrag noga och samvetsgrant, alltid väl påläst och förberedd.
Det är kanske främst det politiska arbetet som gjort Allans namn känt och respekterat i vida kretsar såväl inom som utom hans eget parti. Vid den stora kommunsammanslagningen 1971 spelade han en viktig roll och blev en av de tongivande i Hultsfreds nya fullmäktigeförsamling. Samma år tog han även säte i Kalmar läns landsting där han fick en framträdande roll som ledamot i landstingets fullmäktige och dess styrelse. Han utvecklade stor kunnighet inom politikens skilda fält, ett sådant var hans engagemang i polisstyrelsen, först som ordförande och ledamot i styrelsen för Vimmerby-Hultsfred och när Kalmar län fick en enda polismyndighet 1996 blev Allan dess första ordförande.
Vi har lärt känna Allan Seger som en god vän med både en humoristisk och allvarlig sida, och vi känner sorg och saknad över att mist en god kamrat och noterar att en plats i ledet står tom.
Våra medkännande tankar går till hustrun Karin och sonen Lars med familj.
Vännerna Bo Bergman och Georg Karlsson
Hultsfred den 16 augusti 2013

Till minne av Sigurd Mellström

En genuin socialdemokrat och Torsåsprofil har gått ur tiden. Sigurd Mellström började tidigt sin långa gärning inom verkstadsindustrin, där blev han också både fackligt och politiskt engagerad. Först inom socialdemokraternas ungdomsförbund och senare inom partiet. Sigurds kommunpolitiska engagemang började redan i januari 1963 med uppdrag i dåvarande Torsås kommunfullmäktige. Under 1960-talet hade han ett flertal kommunala uppdrag. Hans stora engagemang under 1960-talet gällde främst samhällsutveckling i form av industrietableringar i Torsås samt mark och planfrågor.
Inför kommunreformen 1971 engagerade sig Sigurd starkt för en sammanslagning av Torsås och Söderåkra kommun och bildandet av nya Torsås kommun. Efter sammanslagningen 1971 var Sigurd den ledande socialdemokraten i Torsås kommun med uppdrag i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Under många år var han vice ordförande i kommunstyrelsen och under 1980-talet var han engagerad i personalutskottet och byggnadsnämnden. Han fortsatte sitt engagemang i industri, mark och planfrågor även bostadsfrågor och samhällets utveckling var också ämnen som engagerade honom. Sigurd Mellström var bland annat den drivande kraften bakom upprustningen av Vallermans göl på 1980-talet. I partiet lokalt lade han ner ett stort engagemang och var under många år kassör i Arbetarekommunens styrelse.
Han var djupt engagerad i Folkets Husföreningen med både dåvarande Cupolen och Biografen. Han var den drivande kraften i föreningen och lade ner otaliga timmar av ideellt arbete. Sigurd tvingades upphöra med sitt politiska engagemang 1991 på grund av ohälsa men han fortsatte att engagera sig i samhällsfrågor och deltog på våra partimöten med synpunkter, idéer och förslag. Han skrev även ett antal medborgarförslag till fullmäktige. Vi känner sorg och saknad över att ha mist en god kamrat. Våra tankar går nu till Sigurds dotter och son med familjer.

För Socialdemokraterna i Torsås
Roland Swedestam
Ann-Britt Mårtensson
Henrik Nilsson Bokor